Jag äter, dricker
och andas platsen

En solig oktoberdag är jag i ­italienska Bergamo och lever i uttrycket »terroir«. Och då ­menar jag inte att jag dricker inhemska viner utan att jag äter, dricker och ­andas särarten av platsen.
Överallt i Italien möts man av italienarnas nära relation till sitt geografiska ursprung. De är stolta över den egna maten och vinet, men också över ­säsongen man befinner sig i. Vissa ­dagar blir det så extra tydligt.
Vi går genom Gamla stan, eller »cittá alta« - staden på höjden, som man säger här. Här har jag turen och glädjen att ha mina svärföräldrar, och vi reser hit ofta.
Hösten här är i särklass. Det är fortfarande varmt, luften är frisk och klar och kastanjerna har mognat. Vi går längs murarna, och på vägen som slingrar sig mellan berg och dal tar vi oss bort till kastanjeskogen. Stigen genom skogen är täckt av kastanjer. Sticksiga små bollar med ett blänkande kastanjeöga som skymtar därinne.

När påsarna är fulla sätter vi oss på en frodigt grön slänt och äter matsäck i solen. Salami, ost, nybakat bröd och oliver. Allt producerat inom några kvadratmil från den slänt vi sitter på.
I Italien är det i princip alltid så. När man sätter sig till bords ser man direkt på tallriken var man befinner sig. Och går man in i grönsaksaffären är det uppenbart vilken säsong det är. Lådor med karljohanssvamp, stora kvittenfrukter, kastanjer i glänsande högar.

Naturligtvis är det mer tacksamt i ett land som Italien än i Sverige. Men nog skulle vi kunna vara lite stoltare över våra jordärtskockor, sellerirötter och palsternackor? Visst borde de bullas upp i drivor i a­ffärernas fönster? Nog skulle det kunna vara tydligare på tallriken vilken säsong det är och i vilket landskap man befinner sig.
Helt uppenbart är vi på väg dit med superkockar som Mattias Dahlgren, Melker Andersson med flera i spetsen. På Sveriges lyxigaste krogar är närodlat främsta ledordet. Men vi är mil ifrån det jag möter i Italien. Till och med den lilla snabbmatspizzerian, dit stans ung­domar går, har karljohanssvamp på sina pizzaslices.
Det kanske allra mest slående exemplet på »terroir« hittar jag när vi går in för att ta en glass med barnen. Min glass är gjord på fikon från trädet i trädgården bakom glassaffären...that's amore.